Ibland är det fan inte lätt och vara mamma :(är ttrött och jag känner mig febrig och ungen vakna halv fyra.....
Visst är det underbart för det mesta men fyyyy vad jag önskar att jag fick sova en hel natt....
Det värsta med det hela är att min sambo barnets pappa tycker det är roligt när jag får gå upp på nätterna och att jag är så trött och det börjar jag tröttna på....
Sa till honom igår att jag tänkte åka iväg en helg så får han vara hemma med Lilja och hans svar på det var då ringer jag mamma så får hon ha henne....
Visst han gör mer för oss än dom flesta och jag hade inte direkt väntat mig nåt annat :/

Önska mig lycka till, ska träffa en studievägledare senare idag <3

Har ingen som helst jääääävla lust & gå till Rhea idag, vill bara vara hemma & gömma huvudet under täcket....

Ska ta och ringa min psykoterapeut & säga att jag måste boka om tiden för dom på Beroende Centrum har bokat in en tid hos en läkare utan min vetskap som krockar med terapi timmen, hade hellre gått på terapin men vi får se vad läkaren har att säga... Jag har mina aningar & dom är ju oroliga för mig på BC & dom bryr sig MEN läkaren kommer att prompsa på mig mediciner igen & det vill jag inte, har precis blivit kvitt mina antipsykos och antidepp mediciner...

Visst jag förstår dom att dom tror på mediciner men jag vet att jag behöver annat & det är att prata med Anders kanske 2 gånger i veckan istället för 1... & då börja med avslappning/hypnos för och avprogrammera mig ifrån mina negativa känslor inför det ofödda barnet... 

Mamma var här igår och jag har ju berättat för henne brutalt vad jag känner & hur jag tänker när det gäller barnet... 

& jag sa till henne att det är inte tack vare att jag är gravid som jag är drogfri vissa dagar, det är pga min Karl... Jag vill inte se besvikelsen i hans ögon om jag skulle välja att ta nåt, min kärlek för honom är så stark att det faktiskt tar över mina demoner ibland... men det är också för att jag blev drogfri för MIN EGEN SKULL & vi blev ett par förs ett par månader EFTER jag tog SJÄLV ett beslut för och bli drogfri....

Men iaf, kom & tänka på varför jag sluta med mina mediciner & det var ju för jag var gravid så känslan av att jag har ett ansvar för det ofödda finns där ändå annars hade jag inte slutat med mina mediciner... Visst känslan av ansvar får finnas där & den ska finnas där men det är ju ansvaret jag inte vill ha!!

Det är ju det ansvaret som knäcker mig totalt, att jag har ett ansvar för det ofödda att han/hon ska få mat, han/hon ska lita på mig att jag tar mitt ansvar som den vuxne & se till så han/hon mår bra....

Kanske därför också jag fått motstånd till hela amningsgrejen, jag vill inte amma för jag vill inte att ungen ska ha behovet av och vara vid mig HELA tiden, vill inte att ungen ska bli "beroende" av mitt bröst bara för att det finns mat där...

well well, en hel del tankar... Sen fråga min mamma mig iaf eller hon sa rättare sagt att lite av det här barna grejen har du ju i dig för du tycker ju om och umgås och träffa dina vänners barn... NEJ det tycker jag inte om, jag undviker min systerdotter tex för jag orkar inte.... nåja, jag är usel & hemsk iaf & jag vill få bort det....