Jaa nu är det ta mig fan synd om mig....

Vakna halv 7 imorse, INTE av mig själv utan av väckarklockan så jag skulle hinna klä på mig och använda våran toalett en sista gång   

massa gubbar som är hos oss nu och ska renovera om våran toalett, stambyte eller vad fan det är   

nåväl, det är vell värt det till slut...5 veckors lidande och kissande i en potta som står i barnrummet 

ska ta bild på pottan sen så får ni se BUHUHUUUU

hade jag haft ett 7-4 jobb så hade jag inte lidit av det här ett dugg... men nu är det ju så att jag bara går hemma så det blir och kolla på tv med HÖRLURAR

äääeh jag tror jag går sönder ta mig fan....

& duschen, tror ni att vi hittade duschen nere i källaren? NEEEEJ bara två toaletter....

slutet gott allting gott? Fridens Liljor

Grattis till oss på våran 1års dag!
Trodde aldrig att det skulle hända mig, att jag skulle tillägna mitt liv åt en annan person av ren kärlek! Trodde inte att jag skulle få uppleva det.... men nu har det gått exakt ett år sen Jag och min karl blev pojkvän och flickvän.... vilket känns lite surrealistiskt men fantastiskt :)

Ska ner på stan med Mikaela och hennes mor vid elva, tänkte köpa nya underkläder och köpa blommor till min pruttkung

Haha har legat på soffan allt för länge, kunde inte sitta upp igår eller halv ligga för det strålande av smärta över hela jävla ryggen och magen.... aj aj aj och nu har jag så ont i höften för jag legat på ena sidan för länge hehe jävlar tyngd alltså :) meeeeen jag slipper det snart <3

Vad ska man säga? Måendet börjar bli bättre och bättre men det känns inte bra ändå...
Det är fredag idag ifall ni inte visste det och jag har värk i mina ben, ska egentligen till sjukhuset och träffa en sjukgymnast men det kommer inte hända, skulle aldrig klara av att gå den biten och jag är för snål föratt åka buss... borde gå till Bc också för och hämta mediciner men jag har så jag klarar mig tills imorgon så då blir det bara en dag då jag inte tar dom för på måndag ska jag dit iaf....

Två månader kvar, två ynka månader kvar.... kommer jag ens hinna blinka innan vi har en bebis sprattlandes här hemma.... hur känns det? Jag blir ledsen

Bröl är lika med pöl

Det blev inte som jag trodde igår med läkarbesöket, påbörjade medicineringen igen.... haha tragiskt förfan, jag hann vara helt utan medicin i 2 månader ungefär.... & vips så är jag påväg in i en deprission....

Läkaren var snäll iaf, hade aldrig träffat henne förut men dom förstår på BC att jag vill inte behöva vara fast där bara för att jag äter medicin... det är ju som sagt inte mitt missbruk som är ett problem längre så tanten skulle skriva ut ett recept åt mig istället... 

Jag & min karl låg och mös igår i soffan och så frågade han lite smått om det var "kul" hos läkaren... Nee svara jag såklart...

Sen fråga han, grät du? Jag sa, jaa

& han strök mig över håret och så sa han men det är ju bra att du börjar medicinen igen, det viktigaste är att du mår bra..... Så du orkar städa & ta hand om hemmet (så länge kunde han vara allvarlig) :P

sen fråga han mig, frågade du dom ifall medicinen var skadlig för barnet? Jag svara, nee men hon påpekade det starkt och det visste jag ändå sen tidigare från sist jag åt dom, jag slutade inte med dom för att dom kunde vara skadliga utan jag slutade med dom för Jag ville bli medicinfri... 

& då skratta han bara & sa aa men det var ju dumt, det är ju bättre att du äter dom än att du inte äter dom... du kan sluta med dom sen när du blir pensionär

Jag älskar han över allt annat & jag är såååå glad över att han inte dömer mig....

Nåja, vi får hoppas bara att ingångs perioden blir lindring på dom här & bara för att jag äter medicin så tänker jag inte sluta jobba med mig själv... Jag SKA ändå gå hos min psykoterapeut & be om & gå hos han 2 gånger i veckan för det är ingen tyngd som släppt ifrån mina axlar... Jag vill fortfarande hugga mig själv & hålla andan

Har ingen som helst jääääävla lust & gå till Rhea idag, vill bara vara hemma & gömma huvudet under täcket....

Ska ta och ringa min psykoterapeut & säga att jag måste boka om tiden för dom på Beroende Centrum har bokat in en tid hos en läkare utan min vetskap som krockar med terapi timmen, hade hellre gått på terapin men vi får se vad läkaren har att säga... Jag har mina aningar & dom är ju oroliga för mig på BC & dom bryr sig MEN läkaren kommer att prompsa på mig mediciner igen & det vill jag inte, har precis blivit kvitt mina antipsykos och antidepp mediciner...

Visst jag förstår dom att dom tror på mediciner men jag vet att jag behöver annat & det är att prata med Anders kanske 2 gånger i veckan istället för 1... & då börja med avslappning/hypnos för och avprogrammera mig ifrån mina negativa känslor inför det ofödda barnet... 

Mamma var här igår och jag har ju berättat för henne brutalt vad jag känner & hur jag tänker när det gäller barnet... 

& jag sa till henne att det är inte tack vare att jag är gravid som jag är drogfri vissa dagar, det är pga min Karl... Jag vill inte se besvikelsen i hans ögon om jag skulle välja att ta nåt, min kärlek för honom är så stark att det faktiskt tar över mina demoner ibland... men det är också för att jag blev drogfri för MIN EGEN SKULL & vi blev ett par förs ett par månader EFTER jag tog SJÄLV ett beslut för och bli drogfri....

Men iaf, kom & tänka på varför jag sluta med mina mediciner & det var ju för jag var gravid så känslan av att jag har ett ansvar för det ofödda finns där ändå annars hade jag inte slutat med mina mediciner... Visst känslan av ansvar får finnas där & den ska finnas där men det är ju ansvaret jag inte vill ha!!

Det är ju det ansvaret som knäcker mig totalt, att jag har ett ansvar för det ofödda att han/hon ska få mat, han/hon ska lita på mig att jag tar mitt ansvar som den vuxne & se till så han/hon mår bra....

Kanske därför också jag fått motstånd till hela amningsgrejen, jag vill inte amma för jag vill inte att ungen ska ha behovet av och vara vid mig HELA tiden, vill inte att ungen ska bli "beroende" av mitt bröst bara för att det finns mat där...

well well, en hel del tankar... Sen fråga min mamma mig iaf eller hon sa rättare sagt att lite av det här barna grejen har du ju i dig för du tycker ju om och umgås och träffa dina vänners barn... NEJ det tycker jag inte om, jag undviker min systerdotter tex för jag orkar inte.... nåja, jag är usel & hemsk iaf & jag vill få bort det....

Är hos farfar just nu och dricker kaffe och ville umgås med han...
Älskade farfar är så deprimerad och det är tufft och se.... jobbigt och vara här när jag inte ser han längre i hans ögon... han är som borta :( må han finna ro i själen snart och återförenas med farmor

Är i v.31 nu och tiden flyger iväg känns det som, hur ska jag hinna förbereda mig mentalt för det som komma ska?
Alla snackar om att det är ett mirakel som växer i mig och det finaste en kvinna kan uppleva är det jag gör nu...
Min upplevelse är blank, den är tom.... jag känner ta mig fan inte att det är ett mirakel eller en skatt som växer i mig.... jag känner ingenting....

Just nu är jag ingen för någon, Nadja är borta och det enda som syns är magen... det enda jag är, är gravid och stor och får frågan dagligen - är du säker att det inte är två där i... min karl kommer hem och säger vad tjock du har blivit, han smeker mig på sidan av ryggen och klämmer i min valk och frågar är det här Ditt bröst eller rycker i mina trosor som korvat sig och säger att du sötnos, dina trosor har blivit för små.... eller det nyaste som jag fick höra, vilken stor stjärt du har fått.... wihoooooooo vackra gravidkropp? Bullshit.... jag förstår honom varför han inre vill ha sex, inte för att han sagt det rakt ut men han vill bara bli tillfreds sen är han klar....mun massage, det enda jag duger till... sa iofs till honom igår att Aa men vad bra då kan du laga mat och diska eftersom du fick dig en avsugning....
Ska börja med pikar som att okej visst, men vad får jag utav det, jag ger dig det vad gör du för mig? Osv...
Kommer njuta av att se hans samvete tryna muahaha